It's easy

 

 

 

 

 

Jag går hemifrån, bäst att ringa när han signering är slut. Jag ligger i sängen och bara stirrar på CD:n. Jag sneglar om och om på klockan, när den slår 11pm så slår jag hans nummer.
"Hello?" Hörs en hes britt säga

"Uhm... Harry... Eh.. Uh.. Hi!" Stammar jag nervöst

"Who is this..?"

"It's... Emma, from the... Uh... Signing"

"Yeah, that cute girl, what's up?"

"Nothing at all... Just... Chilling, you know..."

"Sounds great, we should like... Uhm... Hang out sometime"

Nu var det Harry som lät nervös. Jag biter mig själv i läppen för att inte börja skrika av glädje

"Yeah, that would be fun" Säger jag efter en stund

"Do you wanna... Come over here? Or should we meet in the city..?" 

 

Jag lägger mig ner och mitt ansikte har fastnat i ett leende

"Doesn't matter Harry" Säger jag

Jag blev lite positivt överaskad av mig sjäv när jag insåg att jag faktiskt sa en hel mening utan att stamma.

"Uhm.. Well... You can come over here" Säger han

"Sure, is it at the same place as the signing?" 
"Yes, exactly"

"Great, I'll be there in 5"

Jag ler så mycket att mina kinder börjar göra ont

"Yeah, awesome, I'll meet you downstairs" Säger Harry och låter hyfsat glad

"Sounds good"

Jag sätter mig upp och lägger på. Jag går ner för trappan och tar på mina vita convers och den svarta skinnjackan

"BYE MOM, GONNA GO MEET A FRIEND" Ropar jag innan jag smäller dörren efter mig

 

På skakiga och nervösa ben så går jag mot det stora hotellet jag träffade killarna på några timmar innan. Jag ser byggnaden börja skymta och jag saktar ner lite. När jag väl är utanför ser jag Harry. Han kollar ner på sin iPhone och har lockarna hängades framför ansiktet, när han kollar upp och får syn på mig ler han hastigt och öppnar dörren. Korkat nog hade jag inte märkt alla fansen utanför så när han öppnar dörren känns det som om jag blir döv. Han griper tag i min hand och drar in mig.

"Hey Emma" Ler han blygt

"Uh.. Hi" Säger jag nervöst 

Harry ler sitt charmiga leende mot mig precis som han hade gjort under signeringen.
"Come one, let's go upstairs" Säger han och börjar gå mot hissen

Jag går efter honom på mina nervösa ben och han trycker på deras våning

"So... Uh... Where do you live?" Frågar han och kollar lite nyfiket på mig

"Like 5 minutes from here" Ler jag 

"Oh... Sorry, that's obvious... I mean you was here in 5 minutes and... Yeah"

 

Jag skrattar lite och Harry sneglar på mig med sina gröna ögon.
"How come I got your number?" Frågar jag, jag behövde veta

"I dunno... It's just... Felt right..." Säger han efter han tänkt några minuter

Hissdörrarna öppnas och han stiger ut och jag är strax bakom honom

"Won't the boys think it's weird now, when I come?"

Harry skakar lätt på huvudet
"They are out to get some dinner, I said I didn't feel so good" Säger han snabbt och låser upp dörren

Han stiger åt sidan och låter mig gå in först och jag gör som han vill och går in. Jag knyter upp mina converse och ställer de på den lilla skohyllan och hänger upp skinnjackan. Harry är snabbt efter mig och går in, jag går efter honom och han sätter sig i soffan, klappar lite lätt bredvid sig för att be mig sätta mig

bredvid. Han ler stort och hans gröna ögon kollar rakt in i mina. Jag ler lite och sätter mig bredvid honom.

 

Harry biter sig nervöst i läppen, när jag gör det ser det bara dumt ut, men när han gör det ser det bara otroligt sexigt ut. 
"Something wrong..?" Frågar han och kollar på mig med lite oro i blicken

När han säger det känns det som om jag suttit och dreglat men jag förstår att det bara måste varit den tomma blicken. Jag ler lite blygt och skakar på huvudet. Harry ler tillbaka och drar handen genom lockarna, jag vill bara smälta, hur kan man få vara sådär snygg?

"Do you wanna see a movie or something..?" Frågar han

Jag nickar och fnissar till. Inte av förväntning utan för att det bara är så awkward. 

"Do you like 'Love Actually'?" Frågar han och ler 

"Never seen it but sure" Flinar jag

Han ler lite mer och sätter på filmen och sätter sig bredvid mig igen. Försiktigt lägger han sin arm om mig

"Is it... Okey..?" Frågar han blygt

Hans blyghet är bara så gullig, jag skulle aldrig kunna tro att han är så blyg som han faktiskt verkar vara
"Yes Harry, it's perfect" Ler jag och rodnar lite

 

Jag sitter på parkbänken. Snart är Ida bredvid mig.
"Ready?" Säger hon och ler stort

Jag nickar ivrigt
"I have never been this ready" Flinar jag

Hon ger mig en biljett, en biljett som ger inträde till en 1D signering. Jag börjar tjuta av lycka och hoppa omkring i parken medans Ida skrattar åt mig
"Hey, stop it, you're embarrassing us" Skrattar hon

Jag slutar hoppa omkring och skrattar lite själv

"I'm happy for it, okey?!" Flinar jag

"I know you are, you almost made me deaf when I asked you to come with me..!"
Hon ger mig en lätt knuff och drar sin hand genom sitt hår

"Let's go already, or else we need to wait forever" Säger hon och stäcker på sig

Jag nickar och tar ut tofsen från mitt hår och släpper ut hästsvansen.

"Do I look good..?" Frågar jag och kollar på Ida

"Yeah, you look perfect" Flinar hon

 

Jag slänger en gång med håret för att det ska få lite mer volym innan jag ler
"Let's go" Säger jag överlyckligt

Ida ler mot mig och drar upp sin väska högra upp på axeln och börjar gå. Jag går bredvid henne med nervösa steg

"I can't wait to meet Harry... And the boys" Suckar jag av glädje

"Yeah, I can't wait to meet Niall" Flinar hon

Vi går in till hotellet som killarna bor i, där de tydligen ska sin signering.

"Tickets please" Säger en stor livvakt

Ida ger enkelt fram de till livvakten och han går åt sidan och låter oss gå in

"Thank you" Säger hon och ler

Hon går några lugna steg innan hon tar tag i min arm och spring till kön

"Cooome oooon!!" Säger hon

"Chill out, I'm on my way" Skratter jag 

 

Vi ställer oss i den lilla kön som redan bildats

"20 minutes left" Ler jag överlyckligt

"I know!!" Jublar Ida

Kön bakom oss blir längre och längre. När det bara är en minut kvar så bubblar min mage av förväntan. Snart ser jag de, 5 killar går upp på den låga scenen och sätter sig vid bordet.

"Oh my god..." Stammar jag av lycka "It's really them!!"

Ida svarar inte, hon står med stora ögon, såklart riktade mot Niall

"Goo!!!" Skriker jag till henne när kön börjar röra sig

Hon snubblar framåt och jag kan inte hjälpa att skratta till. Jag går efter henne.
"Hi Louis" Ler jag när jag kommer fram

"Hey, your name?" Säger han med sitt vanliga leende

"I'm Emma" 

 

Louis ger mig ett till av sitt kända leende och skriver ner sin autograf och skickar vidare CD:n till Liam.

"Emma huh?" Säger Liam och kollar up mot mig "Really pretty name"

Jag rodnar och kollar på honom. Han börjer sig ner och skriver sitt namn innan den skickas vidare igen, till Zayn. Zayn tar sin snabba tid, ger mig ett charmigt leende och skickar CD:n till Niall. Han ger mig en snabb kram och ler inna han skriver autografen och ger den till Harry.

"Hey Harry..." Säger jag nervöst

Han kollar på mig och sen ner på CD:n

"Hey Emma"

Han ler sitt underbara leende mot mig och jag känner hur mitt ansikte blir knallrött. Harry fortsätter le tills Niall ger han en liten knuff med armbågen för att signalera att Harry måste fortsätta.
"Sorry" Mumlar han till Niall

Han böjer sig ner och tar sin tid att skriva sitt namn innan han ger mig CD:n.
"Thank you Harry" Säger jag och ler mot han

"Anytime Emma" Flinar han 

 

Jag tar CD:n och går iväg
"That was just amazing... And Niall... He kissed my cheek!!" Jublar Ida

Jag skrattar, egentligen är jag avundsjuk men jag måste vara glad för hennes skull. Men jag är riktigt avundsjuk, jag vill kunna säga att Harry kysste min kind, men det kan jag inte

"Thank you for taking me, this was the best" Jublar jag med henne

"Anytime, you are my best friend...!" Flinar hon

Jag skrattar till och hon kollar på klockan
"Wow, already 9pm? I gotta go!" Säger hon 

"Oh, where?" Frågar jag förvånat

"Mom is taking me and my sister Lizzy to a movie"

Jag nickar och hon ger mig en snabb kram innan hon rusar iväg. Jag kollar nöjt på min CD när jag märker något jag själv kan skryta om, något bättre än en puss på kinden, något som får mitt hjärta att vilja gå i hundra. Jag ser Harry Styles mobilnummer, nedskrivet av han själv. 

 

 

Jag strycker Taylors hår. Liam ligger i soffan och har armen runt mig.

"I couldn't wish for a better life" Ler jag

Liam kysser mig passionerat och ler stort

"Me either.." Ler han

Han tar Taylor från mina armar och pussar henne på kinden

"This is the only girl I really love, besides you" Ler han

Jag skrattar och lutar mitt huvud mot hans axel
"You are so cute" Fnissar jag och plutar med läpparna

Liam ler och kysser mina läppar

"I'm hungry" Skrattar jag och sätter mig upp

Liam skrattar till och ger tillbaks Taylor

 

Han sätter sig upp och pussar min kind och ler
"I'll go order some pizza" Flinar han

"Sounds good"

Jag lyfter upp Taylor och kollar på henne och ger henne en lätt puss på hennes små läppar

"You should now that mommy loves you... Alot" Säger jag

Jag kollar mot Liam
"Did that sound... Lame?" Skrattar jag

Liam skakar på huvudet och kramar mig

"No, it sounded like a good mom" Ler han

Jag rodnar lätt innan jag ställer mig upp

"Go order that pizza nooow" Flinar jag

 

Jag kysser hans läppar lätt innan jag lämnar rummet för att lägga Taylor i hennes vagga.
"Goodnight sweetheart" Ler jag och pussar hennes panna

När jag kommer tillbaka så har Liam precis lagt på
"I'll be back in 20 minutes" Ler han

Jag nickar och kastar mig till soffan och sätter på TV:n

"Bye babe" Säger jag

"Bye" 

Liam stänger dörren och jag lutar mig bakåt och blundar. Jag har världens bästa liv. Jag är 26 år, gift med Liam Payne, min ungdomskärlek, har en underbar unge. Inget kan bli bättre.

 

Jennifer och Liam är fortfarande gifta. De tjänar in en massa pengar och bor faktiskt fortfarande tillsammans med resten, de är fortfarande deras familj. Harry har gift sig med Elina, de har en 3-årig flicka som heter Darcy. Vendela och Louis var förlovade sen 5 månader tillbaka och Vendela är gravid. Niall och Zayn dejtar fortfarande, båda har flickvänner men känner att det är för tidigt för att gifta sig. Taylor har redan blivit 9 år, hon går i skolan och får toppbetyg. Jennifer skulle inte kunna tänka sig hur hennes liv hade varit om hon inte krockat i Liam den dagen i Sverige för flera år sedan. Hon skulle inte ha haft de här vännerna, hon skulle inte haft Liam, hon skulle inte haft Taylor, hon skulle inte blivit modell. Hennes live hade varit helt annorlunda. Det ända Jennifer vissta 100% säkert var det hon alltid tänkte för sig själv. Hennes liv var perfekt och inget kunde bli bättre.

 

3 månader senare var dagen här. Det var dags för mig och Liam att gifta sig

"Är du redo älskling?" Ler mamma och sätter på slöjan i mitt hår

Jag tar ett djupt andetag, ler och nickar

"Aldrig varit såhär redo" Ler jag

Min röst skakar av nervositet. Liam hade tydligen varit seriöst med att bjuda fansen, dock inte alla, men ungefär 2000. Jag va så nervös man kunde bli. 
"Kom pappa?" Frågar jag

Mamma skakar långsamt på huvudet

"Jag är ledsen gumman..." Säger hon 
"Det är okej" Suckar jag "Jag är van med att inte se honom..."

 

Mamma tvingar fram ett leende och sedan kommer Louis in
"Liam told me I was going to walk with you instead of your dad" Säger han

"Oh, okey" Ler jag försiktigt

Han kollar på mig och ler stort. Han går mot mig och kramar mig löst

"Jennie, you look stunning..!" Säger han

"Thank you Lou" Fnissar jag och rodnar

"Jo, jag vill ju inte missa något så vi ses där ute" Ler mamma och kramamr mig innan hon rusar in för att sätta sig.

"I'm so happy for you" Ler Louis

"Believe me, I'm happy to" Säger jag och rodnar igen

Musiken börjar och Louis håller ut sin arm och jag tar tag i den

"Ready?" Ler han

Jag nickar och vi börjar gå in

 

 

Liam står nervöst och kollar ut över allihopa i kyrkan. Hela magen pirrar av nervositet. Musiken har börjat, annars är det knäpptyst. Snart öppnas dörrarna och Jennifer stiger in tillsammans med Louis. Hon ler stort och kollar ut över alla som samlats för just de. Liams ansikte är upplyst och han kan inte slita blicken från sin fästmö. Louis och Jennifer går i sin långsamma, tradionella takt innan han lämnar över henne till Liam. Liam tar Jennifers hand och de ler mot varandra.
"We have gather today to celebrate the realtionship between Liam James Payne and Jennifer Sophie Ericsson" Börjar prästen. 

Vigseln var igång. Deras bästa vänner håller tal och sedan vänder de sig mot prästen igen. När hon frågar om de ska älska varandra i nöd och lust och båda svarat ja så vänder sig Jennifer mot publiken igen. Hennes ögon lefter efter hennes mamma. När hon äntligen får syn på henne sitter hon och gråter av lycka, Jennifer får nästan lust att gråta själv

"You can now kiss the bride" Säger prästen och ler

Liam lyfter upp Jennifers slöja och placerar en kyss på hennes mjuka läppar och alla börjar tjuta. 

 

Jag hade nu varit gravid i 9 månader. Liam och jag ligger i soffan och han smeker min mage. 
"I wonder if it will be a boy or a girl" Fnissar jag 

"Hope a boy, they aren't so hard in puberty" Flinar Liam

"HEEEY!" Skrattar jag och ger han en lätt knuff

Liam kysser mig och lägger sin fria arm runt mina axlar.

"You are so beautiful" Ler han och pussar mig på näsan

Jag rodnar lätt och lutar mig mot hans bröstkorg. 
"Oww, it's actually hurts" Säger jag och lägger händerna på magen

"Do you think it's time?" Frågar han lite oroligt

"I do..!"

 

Liam hjälper mig upp och vi går till bilen när det händer, vattnet går.
"Liam, my water broke!" Säger jag

Liam skyndar sig att sätta sig i bilen och vi åker till sjukhuset. 9 timmar senare, efter en massa painkillers, stönande, krystande så lämnar vi sjukhuset med en flicka.

"I'm so happy" Snyftar jag när vi sitter i bilen och jag har bebisen i armarna

Liam parkerar utan för vårt och restens hus och kysser mig

"I am to, I'm so happy I can't describe it..." Viskar han

Jag ler och vi bär in henne till huset.
"What should her name be..?" Frågar jag

"I like Taylor" Ler han

"Then it's Taylor"

Jag ler stort och han kysser mig djupt 

 

 

Jag håller händerna över munnen i chock. Jag kan inte säga ett ord, tårarna rinner ner för mina kinder av lycka så jag nickar ivrigt. Liam's ansikte skiner upp och han lyfter upp mig och snurrar runt med mig.

"So it's a yes?" Skrattar han med ett retsamt flin

"Of course it is dumbass" Fnissar jag lyckligt

Han kysser mig djupt och jag kramar om honom hårt.

"I'm the happiest guy on earth" Säger han 

"And I'm the happiest girl" Snyftar jag lyckligt

Snart kommer alla andra, Vendela, Elina, Harry, Louis, Niall och Zayn in och kramar om oss, säger grattis och önskar oss lycka till. Jag bara grät och grät, förstog inte att detta faktiskt var sant, förstog inte att mina korkade dröm blev sann. Jag hade bara varit en fangirl, köpt deras CD skivor, stalkat de på twitter, gråtit när jag missat deras twitcam, satt och glott på mina poster, bloggat, ja... Ni förstår vad jag menar. Jag hade varit en av alla directioner som fantiserat mig själv att en gång i framtiden få gifta mig med en av killarna, och nu är drömmen äntligen sann!

 

Nu är jag vad de tweetar om, jag dyker upp i tidningarna, jag kommer på posters, jag är med i deras twitcams. Allt var så galet. Min mobil piper till. 
"@Real_Liam_Payne mentioned you in a tweet" kommer upp på displayen. Jag kollar på honom som ler stort och pratar med Harry.

"Hey guys, awesome new, I'm getting married to @JennieJenz woho! So happy, thank you for all your support. Love you lots sweetheart xxx" står det i tweeten. Jag ler för mig själv och trycker på retweet och sedan svara.
"@Real_Liam_Payne I love you so much! Thank you for making my life better xx" 

Saken är att jag är lättat över att mitt försök till självmord aldrig kom ut i nyheterna, ingen visste, ingen skulle få veta. När Elina berättade vad jag försökte göra hade jag bristit ut i gråt, jag var nära på att lämna alla jag älskade, vilket misstag det hade varit. Jag menar, titta hur bra allt löste sig?

 

Jag lämnar de andra och slår in min mammas nummer

"Jenna!!!" Jublar hon 
"Hej mamma! Gissa vad?!" Säger jag 

"Vadå?"

"LIAM FRIADE"

Jag hör mamma börja skrika i andra ändan samtidigt som jag låter mina tårar fortsätta rinna
"Oh gumman min, jag är så glad för din skull...!!!" Snyftar hon

"Mamma.. Gråter du?" Fnissar jag

"Ja!! Det är så himla fint! När är bröllopet?"

"Det är inte bestämt än, men du kommer väl?"

"Klar jag kommer, hade inte vågat missa det!"

 

Jag torkar bort mina tårar lite snabbt 

"Kommer pappa...?" Frågar jag försiktigt

Mamma blir tyst och jag minst lika tyst

"Jag vet inte gumman... Han är fortfarande i Afghanistan..." Suckar hon

"Du kan väl skriva ett brev..?" Ber jag

"Såklart, jag ska försöka"

"Tack, men jag måste gå igen... Liam väntar"

Mamma skrattar till och jag kan inte hjälpa att skratta med henne

"Okej, ring mig igen snart!" Säger hon lyckligt 
"Absoult!" 

 

Jag lägger på och går tillbaka till Liam.
"Read my last tweet" Flinar han
Jag kollar på honom och tar upp min mobil

"@JennieJenz and me just invited every directioner to our wedding, ahaha xx"

Jag glor på honom
"They will be to many!!" Skrattar jag

"So, they love you, but not as much as I do thought" Flinar han

Jag kysser honom och låter honom stryka handen genom mitt hår

"That's fine, it will be great" Fnissar jag

"Let's just plan the wedding now, shall we?" Flinar han

Jag nickar och kysser han igen

 

(Ska berätta lite vad nästa handlar om.

(Huvudpersonen) går på en signering med sin bästa vän. När hon får syn på Harry så ler han hemlighetsfullt mot henne och hon får hans nummer. Nu börjar hennes nya liv, hennes nya liv som Harry Styles flickvän. Han tycker hon är helt perfekt medans hon fortsätter hacka ner på sig själv, hon tycker hon inte duger för Harry, och bättre blir det inte när några av fansen kommer in i bilden också.

 

Hennes bästa vän kommer även börja dejta någon av killarna, men vem det blir är inte bestämt ;)<3

 

Hoppas någon kommer tycka att den verkar bra)

Dagar gick, veckor gick, månader gick, år gick.
Jag hade flyttat ihop med Liam och killarna. Mindy var ett svart hål i vårt förhållande men vi förskte så gott vi kunde att komma över det. Jag hade gått ut skolan och fått ett jobb i London som modell tillsammans med Vendela. Niall och Evelin var fortfarande ett par men hon hade inte velat lämna sin familj bakom henne och starta ett nytt liv i London. Efter några veckor flyttade även Elina och Vendela in, det blev trångt men vi blev som en familj. Med tiden gjorde Niall slut med Evelin, eller han sa att det var en paus, vad vet jag? Det ända jag visste var att jag faktiskt hade världens bästa liv, jag hade det grymt med Liam. Jag fick inget hat från fanses, de verkade älska mig, de ända de skrev var att jag och Liam var det sötaste paret någonsin och att jag är vacker, att de hade gjort vad som helst för att se ut som mig. Mitt liv var bara helt perfekt.

 

"Ready?" Ler Liam

Jag nickar nervöst och klistrar på ett leende

"Yeah, I think so" Säger jag

"Don't be nervous, you will get the job" 

Han ler sitt gulliga leende som bara lockar mig att pressa mina läppar mot hans. Han hade antagligen samma känsla för han lutade sig framåt och placerade en djup kyss mot mina läppar.

"Come on, go now" Skrattar han
"I will" 

Jag tar ett djupt andetag innan jag stäler mig upp och går ut ur bilen
"Good luck now babe, I'll wait here" Säger han efter mig

Jag nickar och packar ner mobilen i väskan.

 

Jag vänder mig om och ler mot Liam innan jag rusar upp för trappan. Att få det här modell-jobbet kunde förändra mitt liv, det var ett kontrakt för ett av världens kändaste märken.

"So, why would we hire you?" Frågar chefredaktören

"Because I'm love to be in front of the camera" 

Jag försöker låta 100% självsäker när jag svarar på frågorna och tillslut tackar hon och jag får gå iväg.
"How did it go?" Frågar Liam när jag kommer tillbaka

"It felt like it went good" Ler jag

Han omfamnar mig och kysser mig
"Well, she is stupid if you don't get it" Ler han

Jag skrattar till lite och kysser honom igen

 

Mobilen ringer och jag trycker upp samtalet

"Hello?" Frågar jag

"Jennie, hey sweetheart" Hör jag chefredaktörens röst säga

"Rose? Hi"

"Honey, I have fabulos news for you"

"Really, what?"
"You got the job"

Jag freakar ur inombords och tackar innan jag springer och hoppar på Liam som fortfarande sover

 

Liam stönar högt och glor på mig

"What are you doooing...?!" Frågar han trött

"I GOT THE JOOOB!" Jublar jag 

Hans ansikte lyser upp och kysser mig om och om igen
"I KNEW IT" Säger han glatt

Jag kramar om honom hårt

"I'll be back later, I gotta go and do a photoshot" Ler jag

"Good luck beautiful" Han kysser mig igen innan jag reser mig upp

"I'll be right back"

Jag tar på mig min jacka och rusar till bilen.

 

Efter 3 timmar är jag äntligen klar, jag hade klarat jobbet galant och hade fåt skriva på kontraktet. 
"I'M HOME GUYS" Skriker jag när jag öppnat dörren

Inget svar, vad har de nu hittat på. Jag går in till vardagsrummet där middag för två är framdukat

"Liam...?" Frågar jag och ler överdrivet stort

Liam ställer sig framför mig och drar ut min stol. Jag sätter mig ner och han ler hemlighetsfullt.
"What is this about?" Ler jag

"Nothing special.." Flinar han

Vi äter upp maten och sedan sätter vi oss i soffan. 
"Tell me, what is this about...?" Frågar jag igen

Han flinar igen och tar fram en ask, går ner på ett knä och ler stort
"I love you... So Jennifer... Will you marry me...?" Frågar han

 

 

(Jo, det är sant att jag ska göra en ny, har redan börjat på part 1 men har inga namn till den ännu och är inte riktigt klar med denna ännu ändå, ahah :)<3

 

Dock får ni gärna ansöka

 

Roller jag behöver

 

Huvudperson - Harry's blivande flickvän.

Huvuderpersones bästis

 

Behöver bara skriva hårfärg och namn <3)

 

Jag faller ner på mina knän, varför?! Jag gråter hysteriskt när en kvinna och hennes man rusar in. 
"Is she okey?!" Frågar hon gråtandes

Jag kollar främmandet på de, vilka är de?...

"I'm sorry, she didn't make it through the operation..." Säger doktorn

Kvinnan kastar sig i hennes mans armar och gråter häftigt. Vilken operation pratar hon om..? Vem är hon..?

"Liam..?" Hörs en svag röst bakom mig 

Jag vänder mig om, det är Jennifer. 

"What are you doing...?" Säger hon och hostar till

"Didn't... You... Was...?" Stammar jag

Hon kollar med stora ögon på mig och jag rusar och kramar om henne hårt.
"Are you okey?" Gråter jag

"Why wouldn't I be..?" Frågar hon och höjer på ögonbrynen

Jag hör Elina skrika efter Jennifer och snart är hon vid oss.

"She can't remeber everything" Säger hon till mig

Jag nickar långsamt och kollar på henne

"But she remember me..." Säger jag

"Yeah, she remember all the people but not what happened on the street"

"What did happen?" Frågar hon

"You..." Börjar jag

"Nothing at all Jennie" Ler Elina och drar iväg henne

Jag fattade ingenting, jag började gråta igen. Jag vet inte varför, var det för jag var lycklig? Jag går ut ur rummet och kollar på numret, nummer 11. Jag slår mig själv i huvudet, hur fan kunde jag göra så fel? Jag springer till andra sidan där faktiskt nummer 12 ligger och Jennifer har just blivit nerbäddad i sängen. Louis stryker henne över håret och kollar på henne med en orolig blick.

 

Jag går försiktigt fram och sätter mig på en stol bredvid henne. Hon hostar till igen och tar min hand och ler. 
"I'm sorry Jennie..." Viskar jag

"It's okey" Svarar hon kort

Jag kollar på henne och hon ler sitt vackra leende mot mig

"So you forgive me..?" Frågar jag

"When I woke up here I just... Missed you. I'm not sure what's going on but I love you and we can go through this together." 

Hon håller min hand i ett hårt grepp och jag ler svagt mot henne.
"When... When can you come home...?" Frågar jag

"Tomorrow" 

 

Hon ler svagt och hostar till igen

"She gotta get some sleep now" Säger en doktor som just kommit in

Jag nickar och vi alla lämnar rummet

"Told you it woud be okey" Säger Louis

"Sorry I told you to shut up Lou" Säger jag och skäms 

"It's okey, I would be the same if this was about Vendela"

Han stryker mig över ryggen och jag ler smått.

 

Dagen efter så hämtar Niall Jennifer. Jag hade slängt ut Mindy direkten som Jennifer fått syn på oss, jag hade inte förstått vad som hade hänt. Jag försog inte varför jag hade varit med henne från första början. Jag var lyckligaste i världen för att ha Jennifer och igår var jag nära på att förlora allt som verkligen betydde nåt. Jag stirrar ut genom fönstret tills jag ser Jennifer och Niall rulla in på infarten och jag springer ut på parkeringen och omfamnar henne direkt. Hon kramar snabbt tillbaka innan hon kysser mig 

"I'm so sorry, I really am..." Snyftar jag

"I am too" Gråter hon

Jag kysser henne djupt och vill aldrig släpppa taget om henne.

"Let's just scratch this... And move on. Together." Ler hon

Jag nickar och kramar henne hårt

"I love you..." Viskar jag

 

(haha, förlåt att jag gjorde er oroliga <3 Ville bara driva lite ;* Sorryyy<3)

 

"I'm sorry Jennie" Utbrister Louis i tårar och tar tag i min arm

Jag drar min arm ur hans grepp i en hastig rörelse och vänder mig mot honom

"You knew this and you didn't tell me" Ryter jag

"Jen... Please..." Börjar Niall

"No, you just shut it" Ryter jag till Niall "You all just do, you all knew and didn't say a single word to me!"

Jag går ut ur huset och lämnar de bakom mig, jag vet att de inte kommer följa efter mig, eller om de gör det så kommer det inte hjälpa. Jag skiter totalt i all nu, allt kan bara dra åt helvete, jag pallar inte mer. 

"JENNIFER, WAIT" Skriker Elina

Jag borde ha väntat på henne, borde låtit henne göra ett försök att lugna ner mig men nej, jag började springa istället, så fort jag kunde och så långt ifrån allt som det bara gick.Jag springer och springer tills jag måste stanna för att hämta andan, och jag vet exakt vad jag ska göra när jag känner mig redo att springa igen.

 

 

"Where is she?!" Utbrister Liam
"Liam, why?!" Snyftar jag "And you to Harry, all of you, how could you do this to her?"

Jag drar på mig mina converse och Harry tar tag i min hand
"No, she just wanna meet me if any of us" Säger jag och drar bort min hand

Jag drar på mig jackan och börjar springa mot riktningen jag sett Jennifer springa

"JENNIFER?!" Skriker jag

Jag fortsätter springa tills jag hittar hennes ena sko. Jag kollar förtvivlat runt omkring mig, vart fan kan hon vara?!

"JENNIFER?!?!?!?!" Skriker jag

Jag springer och springer tills jag faktiskt får syn på henne

"NO JENNIE!!!" Skriker jag med all min luft jag har i lungorna

Jag springer men det är försent. Hon har redan hoppat framför bilen och den passerar rakt över hennes kropp.

Jag fallar ner på mina knän och brister ut i gråt och med skakande händer slår jag in Harry's nummer.

 

 

"You're kidding with me..?" Säger jag

Mitt hjärta bultar hårt och tårarna hotar att börja rinna

"I'm sorry..." Viskar han
"YOU'RE LYING!" Skriker jag och fallar till golvet och börjar gråta

Harry hukar sig och omfamnar mig

"Fuck! Why did I do it?! WHY?!" Gråter jag ut

"Let's just go to the hospital Liam... Maybe she will make it..." Säger han tyst

"A car drove over her! She wont make it" 

Tårarna rinner som floder. Harry hjälper mig upp och Niall kommer snabbt för att stötta mig mera så jag inte ramlar

"Come on... Let's go..."

 

Harry och Niall hjälper mig till bilen och sätter mig i baksätet. De sätter sig där fram och Louis och Zayn sätter sig snabbt i baksätet också.
"It will be alright..." Säger Louis

"Just shut up" Gråter jag

Mitt hjärta känns tomt, jag känner att hon inte kommer klara sig, och om hon gör det har jag ändå förlorat henne, för evigt. Louis ger mig en sårad blick och Harry fortsätter köra.

"We're here" Säger han och parkerar bilen utanför sjukhust

När vi kommer in så är redan Elina där, tillsammans med Vendela. De springer direkt till Louis och Harry's armar och gråter floder. 

"Where is she?" Snyftar jag till damen i informationen

Hon ger mig rumsnumret och jag går in till rum 12 som hon tydligen ligger i. Hjärtmätningen är ett rakt streck. En doktor drar över ett vitt laken över henne och sen ser han mig

"Sorry, she didn't make it..." Säger han med en deprimerad röst

 

(Ska börja med en ny efter den här, mer info i nästa del, som tyvärr nog blir den sista...<3)

 

Jag suckar av lättnad när vi äntligen landar. Jag känner hur glädjen går igenom hela min kropp och jag rusar ut med min packning. Elina står redan och väntar på sig med sitt bruna hår uppsatt i en hästsvans
"ELINA" Tjuter jag och skiter i om jag får blickar

Jag rusar in i hennes famn och hon skrattar till

"Hey Jennie! God I missed you!" Säger hon lyckligt

"I missed you too! Oh god, it feels like years ago"

Hon ger mig ett lyckligt leende innan hon tar en av mina väskor
"C'mon, let's go" Ler hon

Jag nickar och vi går till hennes bil. Jag sätter in mina väskor i bakluckan och vi åker hem till hennes hus. 
"Wow, are all of you people here in the UK this rich..?" Frågar jag häpet när jag kommer in

 

Elina skrattar och skakar lätt på huvudet

"No, not really, but my dad is guard to the boys" Flinar hon

"Ohh..." Säger jag och skrattar till lite

Hon sätter på te och ger mig sedan en kopp

"There you go" Ler hon

Jag ler smått och vi chillar framför "The Notebook" innan Elina får ett sms från Harry som säger att hon kan komma över. Jag ställer mig nervöst upp och ler försiktigt. 

"You alright?" Ler hon

"Yeah, just a little nervous"

Hon nickar och vi går ut.

 

Snart rullar vi iväg och i nästa minut så är vi utanför killarnas hus. Elina flinar lite hemlighetsfullt mot mig och jag skrattar till tyst. Hon knackar och snart öppnar Harry dörren. Han drar in Elina i sin famn direkt men när han ser mig så drar han henne ifrån sig.
"Jenni... You're not supposed to be here..." Säger han fort 

"Why not? Where's Liam?" Ler jag
"You... You... You have to go..." 

Elina kollar förvirrat på Harry

"Harry, what are you talking about?" Frågar hon

"Jennie, she can't be here..."

Jag kollar förvirrat på båda två

"Can you tell me why?!" Frågar jag irriterat

"No... That's... No." Säger han 

 

Han ger mig en sårad blick och jag knuffar han ifrån dörren. 
"Jennie?" Hör jag Niall säga och snart kommer både han och Louis springade in i hallen

"Jennie! Stop" Säger Harry bakom mig

"Can someone PLEASE tell me what's going on here, why don't you want me here?"

Snart kommer Zayn också
"Everyone is here except Liam, where is he..?" Frågar jag

Ingen svarar och jag suckar. 
"In his room?" Frågar jag och Niall piper till

Jag går mot Liams rum när jag hör honom. Jag ler för mig själv och öppnar dörren 
"LIAM!" Jublar jag när jag ända tills jag ser han ligga i sängen med en annan tjej
Han kollar förskräckt på mig och jag glor fram och tillbaka på honom och tjejen

"I can explain..." Säger han tyst

"You know what Liam, just forget it, I knew this would happen..." Snyftar jag och vänder mig om

 

 

De senaste dagarna hade varit jobbiga. Massa signeringar, shower, TV pogram, intervjuer och så vidare. Så fort jag fick tid över gick den till Jennifer. De andra killarna hade blivit smått irriterade på det eftersom de hellre ville gå ut och äta. Louis hade återvänt till Vendela i måndags och sagt att han tänker stanna resten av veckan för att ge henne stöd genom alltihopa. 

"Are you coming Liam?" Frågar Harry

Han och Elina hade en dejt och hade såklart frågat om jag och Jennifer skulle komma med. Jag skakade på huvudet
"No, Jennie said she couldn't be here tonight" Suckar jag 

Jag slänger mig ner i soffan och lägger mig på rygg. 
"But you can still come?" Föreslår han
"No, but you two have fun"

Jag klistrar på ett leende och Harry nickar snabbt innan han rusar ut genom dörren.

 

 

"Jennifer, calm down, he'll be okey" Skrattar jag 

Jennifer och jag hade blivit otroligt bra vänner sedan jag var i Sverige. Det kändes skönt att ha en tjej som verkligen förstår hur svårt det egentligen är att vara tillsammans med en kille som nästan aldrig är hemma. 
"I know, but it still feels like his mad, stupid school" Hör jag henne muttra

"Honey, calm down I tell you, he said its okey"

Jag kollar ut genom fönstrer och ser Harry's bil komma upp på uppfarten

"Well, Harry is here now, gotta go, love you" Säger jag och ler

Jag lägger på och stoppar mobilen ner i fickan innan jag rusar ut till Harry

"HEEY!" Jublar jag 

Han tar emot mig i sina armar och kysser mig

"Hey there" Flinar han och öppnar dörren åt mig

 

 

Skola, läxa, sova, skola, prov, osv. Mitt liv var bara en cirkel, Liam hade inte haft något alls emot det, han förstog. Dock var det alltid svårt när han ringde och berättade att han hade tid att komma över en helg och jag behövde avstå för att jag hade ett prov 2 dagar senare. Liam hade försökt ta allt bra, fast med tiden så trodda han nog att jag undvek han för han slutade ringa. Jag slår in hans nummber och trycker mobilen lätt mot örat.
"Hello..?" Svarar en trött Liam

"Liam, hi!" Säger jag och försöker att inte låta överdrivet lycklig

"Jennie!"

Jag kunde nästan se han framför mig sätta sig upp i sängen och le sitt varma leende.
"Hey Liam, I miss you..." Säger jag

"I miss you to!!!!" 

 

Han låter så glad att jag skrattar till

"So, did I wake you up?" Fnissar jag

"Yeah, but I don't care"

Jag ser fortfarande hans leende framför mig och jag känner för att börja gråta, det hade vart så mycket i skolan att jag knappt kommer ihåg hur han ser ut...

"I can call you later if you want..." Säger jag och ler för mig själv
"NO! Don't even think about hanging up now!" Skrattar Liam

Jag skrattar till och vu börjar prata om allt mellan himmel och jord. Vad som hänt medans vi inte hörts av och sånt där. Men till slut måste han lägga på, han skulle på en TV-intervju.  
"Bye honey, I'll call you later" Säger Liam
"Sounds good, love you, bye!"

"Love you too"

 

Han lägger på och jag slår genast in Elina's nummer

"Helloooo?" Säger hon när hon äntligen svarat

"Hi Eli!" Säger jag

"Jennie! Hi girl, are you coming?!"

"Yeah, and you are sure he will be home?"

Jag blir tyst och jag hör henne rota bland massa papper innan hon svarar 
"Yeah, I have their schedule here, they are leaving to Danmark on sunday" Säger hon

"Great, I'll pack my things and you pick me up in 5 hours?"

"Sounds awesome, this will be great!"

Vi lägger på och jag börjar packa mina grejer. Jag hade tjatat på både skolan och mamma att jag skulle få åka till London och träffa Liam och efter att tag hade de äntligen sagt ja. Det bästa är att Liam inte har någon aning om att jag kommer, Elina och jag har planerat allt för oss själva.