It's easy

Jag går hemifrån, bäst att ringa när han signering är slut. Jag ligger i sängen och bara stirrar på CD:n. Jag sneglar om och om på klockan, när den slår 11pm så slår jag hans nummer.
"Hello?" Hörs en hes britt säga

"Uhm... Harry... Eh.. Uh.. Hi!" Stammar jag nervöst

"Who is this..?"

"It's... Emma, from the... Uh... Signing"

"Yeah, that cute girl, what's up?"

"Nothing at all... Just... Chilling, you know..."

"Sounds great, we should like... Uhm... Hang out sometime"

Nu var det Harry som lät nervös. Jag biter mig själv i läppen för att inte börja skrika av glädje

"Yeah, that would be fun" Säger jag efter en stund

"Do you wanna... Come over here? Or should we meet in the city..?" 

 

Jag lägger mig ner och mitt ansikte har fastnat i ett leende

"Doesn't matter Harry" Säger jag

Jag blev lite positivt överaskad av mig sjäv när jag insåg att jag faktiskt sa en hel mening utan att stamma.

"Uhm.. Well... You can come over here" Säger han

"Sure, is it at the same place as the signing?" 
"Yes, exactly"

"Great, I'll be there in 5"

Jag ler så mycket att mina kinder börjar göra ont

"Yeah, awesome, I'll meet you downstairs" Säger Harry och låter hyfsat glad

"Sounds good"

Jag sätter mig upp och lägger på. Jag går ner för trappan och tar på mina vita convers och den svarta skinnjackan

"BYE MOM, GONNA GO MEET A FRIEND" Ropar jag innan jag smäller dörren efter mig

 

På skakiga och nervösa ben så går jag mot det stora hotellet jag träffade killarna på några timmar innan. Jag ser byggnaden börja skymta och jag saktar ner lite. När jag väl är utanför ser jag Harry. Han kollar ner på sin iPhone och har lockarna hängades framför ansiktet, när han kollar upp och får syn på mig ler han hastigt och öppnar dörren. Korkat nog hade jag inte märkt alla fansen utanför så när han öppnar dörren känns det som om jag blir döv. Han griper tag i min hand och drar in mig.

"Hey Emma" Ler han blygt

"Uh.. Hi" Säger jag nervöst 

Harry ler sitt charmiga leende mot mig precis som han hade gjort under signeringen.
"Come one, let's go upstairs" Säger han och börjar gå mot hissen

Jag går efter honom på mina nervösa ben och han trycker på deras våning

"So... Uh... Where do you live?" Frågar han och kollar lite nyfiket på mig

"Like 5 minutes from here" Ler jag 

"Oh... Sorry, that's obvious... I mean you was here in 5 minutes and... Yeah"

 

Jag skrattar lite och Harry sneglar på mig med sina gröna ögon.
"How come I got your number?" Frågar jag, jag behövde veta

"I dunno... It's just... Felt right..." Säger han efter han tänkt några minuter

Hissdörrarna öppnas och han stiger ut och jag är strax bakom honom

"Won't the boys think it's weird now, when I come?"

Harry skakar lätt på huvudet
"They are out to get some dinner, I said I didn't feel so good" Säger han snabbt och låser upp dörren

Han stiger åt sidan och låter mig gå in först och jag gör som han vill och går in. Jag knyter upp mina converse och ställer de på den lilla skohyllan och hänger upp skinnjackan. Harry är snabbt efter mig och går in, jag går efter honom och han sätter sig i soffan, klappar lite lätt bredvid sig för att be mig sätta mig

bredvid. Han ler stort och hans gröna ögon kollar rakt in i mina. Jag ler lite och sätter mig bredvid honom.

 

Harry biter sig nervöst i läppen, när jag gör det ser det bara dumt ut, men när han gör det ser det bara otroligt sexigt ut. 
"Something wrong..?" Frågar han och kollar på mig med lite oro i blicken

När han säger det känns det som om jag suttit och dreglat men jag förstår att det bara måste varit den tomma blicken. Jag ler lite blygt och skakar på huvudet. Harry ler tillbaka och drar handen genom lockarna, jag vill bara smälta, hur kan man få vara sådär snygg?

"Do you wanna see a movie or something..?" Frågar han

Jag nickar och fnissar till. Inte av förväntning utan för att det bara är så awkward. 

"Do you like 'Love Actually'?" Frågar han och ler 

"Never seen it but sure" Flinar jag

Han ler lite mer och sätter på filmen och sätter sig bredvid mig igen. Försiktigt lägger han sin arm om mig

"Is it... Okey..?" Frågar han blygt

Hans blyghet är bara så gullig, jag skulle aldrig kunna tro att han är så blyg som han faktiskt verkar vara
"Yes Harry, it's perfect" Ler jag och rodnar lite