It's easy

 

 

Killarna hade skickat biljetter till deras koncert i Sverige till mig och Evelin. Jag hade direkt gett min till Evelin och sagt till henne att hon kunde bjude vem fan hon ville, jag brydde mig inte. Men eftersom hon är mina bästa vän lyckades hon efter en vecka övertala mig att komma. 

"När är det?" Muttrar jag

"Nästa vecka" 

Hon ler överlyckligt och kramar om mig

"Men jag är inte glad över att gå, hoppas du förstår det" Mumlar jag

"Du lät inte ens Liam förklara Jennie..."

Jag kollar på henne

"Så du tror att han inte är tillsammans med henne? Han hade ju själv bekfrätat det"

"Och du var dum nog och gå på det Jennie! Hur många rykten brukar reportrar sprida?"

 

Jag skakar på huvudet och drar väskan högre upp på axeln

"Det var tryckt, svart på vitt Eve, så är det bara, vet inte vad jag ska tro"

Jag suckar och kollar sårat på henne

"Jag måste gå, ringer dig senare, okey?"

Hon nickar och jag börjar gå iväg. 

Jag går raka vägen hem och öppnar dörren

"MAMMA, JAG ÄR HEMMA" Ropar jag när jag smällt igen dörren

Hon kommer in till hallen

"Hej gumman, haft en bra dag?" Ler hon

"Yes, väldigt bra" 

 

Hon nickar fort och sen ler hon lite till

"Din laptop har tjutit hela dagen..." Säger hon

"Skype?" Suckar jag

"Mh, verkar så"

Hon kollar på mig med förstående ögon

"Antagligen Liam" Mumlar jag

"Du borde prata med honom Jenna, det kanske har blivit något fel"

Jag nickar för att visa att hon vinner direkt eftersom jag är så trött. Jag går in i mitt rum och kollar på laptopen som legat orörd sen jag hade gjort slut med Liam. Jag tar den och lägger mig i sängen och placerar datorn i knäet. Jag tar upp locket och en bild på mig och Liam blinkar fram. Jag suckar för mig själv och tar upp skype, missat samtal från Liam för 5 minuter sen. 

 

Jag trycker på den gröna knappen och en singal kommer. Efter det ändrar jag mig. Jag lägger på och fäller ner locket igen och lägger laptopen en bit ifrån mig. Jag lägger mig och läser skvallertidningen (delen som inte handlar om mig och Liam dåra). Efter 5 minuter öppnar mamma dörren

"Pratat klart redan?" Frågar hon förvånat

"Jag klarade inte och gör det" 

Jag känner hur rösten skakar när meningen slingrar ut ur min mun

"Men gumman... Ni måste lösa det här..." Säger hon med medlidande i rösten

"Det är svårt mamma... Jag vågar inte"

Jag blinkar hårt för att hålla tårarna borta. Hon sätter sig bredvid mig i sängen och håller om mig tills jag känner mig bättre.

 

"IT'S TIIIIIME!" Skriker Evelin med en usel brittisk accent

"Hurra" Muttrar jag

Evelin gör någon sorts dans för att fira medans jag inte alls njuter

"Jag kommer äntligen få träffa Niall igen" Jublar hon

"Woho"

Hon slutar med sin "dans" och kollar på mig

"Ryck upp dig nu, ni kanske får en chans att lösa det här nu" Säger hon

"Kanske de kanske"

Hon ger mig en lös kram med ena armen

"Såg Elina ut som någon som skulle kunna stjäla killar bara sådär?" Frågar Evelin och höjer på ögonbrynen

"Inte fan vet jag, men du såg ju bilden, hon ser perfekt ut, jag har ingen chans mot henne..."

 

Jag suckar och Evelin skakar på huvudet

"Ja, hon var vacker, men det är du också..." Ler hon

Jag låter Evelins ord övertyga mig och bestämmer mig för att följa med backstage när koncerten tar slut. Inte för Liam's skull, utanför de andra killarnas. Min mobil piper till och jag tar upp den

"Vem är det?" Frågar Evelin

"Liam" Suckar jag

Jag klickar in på inkorgen och tar upp SMSet Liam skickat

"Hope I see you tonight, I miss you and need to talk to you... xx Liam"

Jag håller upp SMS:et för Evelin som gör ett litet glädjetjut

"Du mååååååste lösa det här" Ber hon

"Vi får se." Svarr jag kort