Part 20 - Nando's
”And here we are” Säger Louis och stänger av motorn
Jag kollar ut genom fönstret och ser ett hus med skylten ”Nando’s” över dörren
”Come on now guys, I’m hungry” Klagar Niall
”I am to” Ler Evelin
”That’s my girl” Skrattar han och lägger armen om henne
Jag kisar lite när solen träffar mitt ansikte och går ut ur bilen. Jag möts av en arm som lägger sig mina axlar och en puss på pannan
”Are you okey?” Frågar Liam
”Yeah…” Säger jag långsamt samtidigt som jag sneglar på Vendela
Liam kollar på Louis och Vendela och sen tillbaka till mig
”What is it?” Frågar han och frågan tar mig tillbaka till verkligeheten
”What?”
”You are looking at her like she was an alien, did she say something mean in your weird language?”
“Swedish is not weird” Skrattar jag och ger honom en knuff med axeln
”It kind of is” Flinar han till svar
Vi går in efter alla andra och alla 8 sätter sig vid ett stort bord.
”So, what are we ordering today?” Frågar en servitris
”CHICKEN WINGS” Svarar Niall snabbt som blixten och alla börjar skratta
Jag nästan kiknar av skratt medans Niall sitter och ler nöjt över sin kommentar
”Yeah, we all take that” Skrattar Harry ”Right?”
Vi alla nickar och servitrisen ler och går iväg för att ge kocken vår beställning.
”Me and Evelin are going to take some air” Ler jag
”Take Vendela with you” Ler Louis
”That’s not necessari” Ler hon men Louis övertalar henne.
Obekvämt så går vi tre i en rad mot ytterdörren och när vi kommer ut sätter vi oss på en bänk några meter bort.
Vendela sätter ena armen i knät och låter huvudet luta i hennes handflata och sen suckar hon djupt
”Varför är du så förbannad på mig för?” Frågar jag och hon glor upp mot mig
”Har ingen andledning att vara din vän” Fräser hon tillbaka
”Men sluta nu tjejer, vi borde vara vänner” Ler Evelin
”Det är ju det jag försöker men den här bruden vägrar ju” Suckar jag
”Lyssna här, Jennifer och Evelin, jag bad inte om att flytta hit” Ryter hon ”Jag vill bo hemma i Sverige, med min mamma och pappa men det går inte, det ända som håller mig kvar är Louis”
Vi kollar förvånat på henne, öppnade hon just sig för oss?
”Jag förstår att du saknar din mamma men du måste ju inte frysa ut oss för det…” Säger Evelin försiktigt
”Jag vet, och det var dumt, men jag gör bara så, vet inte riktigt varför” Suckar hon ”Snart flyttar jag i alla fall ihop med Louis, det kommer bli bättre då”
”Vad kommer bli bättre?”
”Inte ens Louis vet det här… Men min pappa har fått cancer, han kan dö i vilken minut som helst” Snyftar hon och en tår rinner ner för hennes kind
”Oh… I didn’t know” Säger jag och ger henne en tröstande kram.
Nu förstör jag allt… Hon hade svårt att öppna sig för hon visste att hon skulle få ur sig allt det här när hon väl gjorde det…
4 kommentarer för nästa :)<3
Mmeer det är som droger och socker man blir beroende<3<3<3<3
Sjukt bra i början gillade jag inte Vendela men ska jag vara ärlig så känner jag igen mig i henne jag är också då där mot folk jag inte känner så bra jag vill inte släppa in någon i min värld efter som min syrra haft cancer och min farbror dog för några år sen (tyck inte synd om mig jag har de bra med mina vänner dom stöttar mig) och liksom sen när jag bytte skola i 4an då kan man väl säga att jag kanske inte var den snällaste av alla skolans elever jag sa typ inget och om jag gjorde de så var det bara för att jag blev till talad..... Den enda skillnaden ä r att hon heter Vendela och är äldre än mig och nu tIll fet viktigaste av allt hon är tillsammans med Louis Tomlinson.........vem skulle inte vilja byta liv med henne
Ps älskar din novell skriv mer typ NU
Håller med kommentaren här ovan xD (som är postad av Ida . More please! :D
Så sjukt bra, jag känner igen mig i Vendela på ngt sätt min mamma hade cancer och dog för ca 4 år sen, jag hade inte direkt bästa förhållandet med min pappa heller, hon hade lovat att vara frisk till jul men det blev hon inte hon dog några veckor innan :'(
sjukt bra novell, skriv mer :D
usch, hatar verkligen cancer, min pojkvän fick det i hjärnan o tack vare det har han bara kvar 60% av sin syn :/<'3