It's easy

-----1 vecka senare-----

”Är du beredd?” Frågar jag Evelin och hon nickar nervöst
”Ja, jag tror det” Svarar hon lite smått osäkert
Jag ger henne en lätt nick och vi tar tag i handagen på resväskorna och går mot incheckningen
”Hej, välkomna till Arlanda, biljetter tack” Säger en ung dam i disken.
Jag räcker försiktigt fram mina två flygbiljetter till London. Damen nickar och gör en handgest att vi kan lägga upp vårt bagage på bandet.
”Trevlig resa” Säger hon vänligt när vi vänder oss om.
Jag drar upp handväskan lite högre upp mot axeln.
”Jag är så trött, vad är klockan?” Suckar jag
”Den är halv 5” Säger hon och gäspar
”Kan inte fatta att vi gick upp 3 på morgonen”

Evelin ger ett lätt fniss och nickar instämmande.
”Men det är väl värt det, du ska äntligen få träffa Liam igen” Säger hon och ler
”Jo, det är ju sant, jag saknar honom!”
”Jag kan inte fatta att du dejtar en medlem från självaste One Direction! Du måste känna dig speciell!”
Evelin ler stort mot mig men jag skakar på huvudet
”Ja, det är ju det man tror” Skrattar jag ”Men när man väl lärt känna killarna är de precis som de omogna grabbarna i klassen”
”Fast snyggare i alla fall”
”Ja, det är ju alltid ett plus!”

Jag kollar upp mot den stora skylten med avgångstider, 1 timme precis innan vi får gå ombord på vårt
”Jag är lite hungrig” Säger jag och kollar bort mot den lilla pressbyrån
”Jag med” Svarar hon ”Vad är du sugen på?”
”Eftersom vi säkert får mat på planet är det väl lika bra och bara köpa något litet, eller?”
”Jo, det låter bra”
Vi vänder riktning och går mot den lilla affären och går in.
”Jag tror jag tar en sån hära” Säger jag och viftar med en marabou 100g
Evelin ger mig en nick och håller upp en coca-cola flaska och vi betalar.

Jag tar upp min iPod Liam köpte åt mig och kollar på klockan, 30 minuter kvar
”Ska vi börja gå bort?” Frågar jag
”Ja, bättre tidigt än sent”
”Ja, vilket håll är det?”
”Gate 7” Svarar hon efter hon kollat på biljetten för att vara helt säker
”Vilket håll är det?”
Evelin snurrar runt långsamt och kollar åt vartenda håll och sen rycker hon på axlarna.
”Bäst vi frågar” Säger jag och går mot receptionen.
”Vänta på mig” Skrattar Evelin och småspringer ikapp mig

Det är inte långt till receptionen, bara några meter, och ingen kö alls
”Hej, vad kan jag hjälpa er med?” Frågar en man med namn Luke enligt namnskylten
”Vi undrar vart gate 7 är” Svarar jag med ett leende
Han pekar till gången till vänster och vi tackar och ger oss iväg.
Både jag och Evelin somnade snabbt när planet hade lyft och vaknade inte förens vi fick besked om att vi skulle landa.
”Wow, jag sov som en baby hela resan” Gäspar jag och stäcker på mig
”Jag med” Säger Evelin och gäspar hon med

Jag packar snabbt ner min iPod och hörlurar i väskan tillsammans med lite godis jag köpte precis när vi lyft ifall jag blev hungrig. Planet skakar till och vi håller på att landa.
”Snart är vi i London!” Jublar jag
”Jag vet, jag kan inte fatta att jag fick följa med!” Jublar Evelin med mig
”Är glad att Sophie inte trodde mig, du är en bättre vän än henne”
Jag ler stort och Evelin ger mig en lätt kram.
”We have arrived to London, you can now take of your seatbelts” Hörs en flygvärdinnas röst säga
”WE ARE HERE” Skriker jag med en dålig brittisk accent så Evelin nästa dör av skratt
Vi skyndar oss mot utgångarna för att komma av bland de första och slippa köandet. När vi kommer ut hör jag någon ropa mitt namn ”JENNIFER!” och jag vänder mig om och ser Liam med sitt vanliga leende på läpparna och en bukett rosor i sin vänstra hand

3 kommentarer för nästa part :)<3