It's easy

until they make you to choose....

Part 39 - Lou

  

Jen's POV

 

Den natten sov jag gott. När jag vaknade av solstrålarna som träffade mitt ansikte så känner jag Liam's trygga arm ligga runt mig. Jag vänder mig försiktigt på mig så jag ligger och stirrar på honom som fortfarande sover. 
"Morning sleepyhead" Viskar jag 

"5 more minutes?" Mumlar han 

"Sure, whatever"

Jag kryper över honom och ger honom en puss på kinden. Jag klär på mig i jeans och en grönblå tröja och tassar ut. Jag smyger in i gästrummet och går till Louis säng.
"Lou?" Viskar jag
"Yeah?" Svarar han fort, han var redan vaken

"Get dressed and meet me in the kitchen in 5 minutes, okey?"

Han sätter sig upp långsamt och nickar

"Good" Ler jag och rusar ut

 

Jag sätter på mig skorna och när Louis kommer ut kastar jag hans jacka på honom
"Come on" Flinar jag

Han ger mig en förvånad blick men gör som jag säger och tar på sig sina skor och jackan. Jag kastar ett par solglasögonen och han tar lydigt på sig de. Jag tar hans hand och drar med honom ut

"Where are we going?" Vågar han fråga efter ett tag

"Coffee and talk" Svarar jag

Han nickar tyst och vi går in till espresso house
"Två mocha chinos tack" Ler jag
"86 kronor tack" Säger damen i kassan

 

Jag nickar och tar fram en 10-lapp och får 19 kronor tillbaka. Hon ger mig snabbt två pappersmuggar med kaffet och jag ger ena till Louis
"Here, sit down" Säger jag och drar ut en stol
Han sätter sig ner och glor på mig
"So, how are you...?" Frågar jag blygt
"I don't know anymore..." Suckar han "I should be with Vendela but I can't"

"I'm sure she'll understand Lou, she know you are famous"

"No Jen, I can't, she didn't tell me"

Han kollar ner i kaffet och jag kollar bekymrat på honom

"Louis, talk to me, please?"

 

Jag kollar på honom med vädjande ögon och han kollar upp försiktigt

"I just don't know what to do..." Säger han med skakande röst

"Call her?" Föreslår jag men han skakar på huvudet

"No, and Jen?..."

"Yeah?"

"I know that you knew it all the time"

Mitt hjärta stannar. Jag var hans bästa vän och höll det från honom.
"How?" Är allt jag lyckas trycka fram

"Because I could see on you something was wrong and when I told you I could hear it on your voice"

 

Jag säger inte ett ord, istället kollar jag ner på mina fötter

"I'm sorry Lou" Tvingar jag fram och känner en tår rinna ner för ena kinden
"Jen, I understand"

Jag kollar upp mot honom, min syn är suddig på grund av min lust att gråta men jag kan se hans snälla blåa ögon kolla in i mina

"You do?" Frågar jag tyst

"Yeah, of course, you thought I would leave the band" Säger han

"No Louis!" Protesterar jag "That's not the reason"

"Don't lie to me Jen, I understand"

Han kollar ner i bordet och jag der en tår rinna ner bakom hans hår...

 

8 kommentarer för nästa :)<3 

mer snälla! helt beroende asså<3

Mer!!!!!!! <333333

Men allvarligt, grymt som vanligt! ;D<3

sååå bra!

Önskar jag kunde skriva så bra. Mmerr

Älskar att läsa denna ff!! Så sjukt bra! :D

Jag önskar att jag kunde skriva lika bra som du :)

Neeeej, Lou får inte lämna bandet :(

mara mera mera mera mera mera är beroende har inte lämnat datan utan att läst alla på en gång